Årets första FO

Så var årets första stickprojekt klart. Det är en Morning Surf Scarf, och jag är verkligen jättenöjd med den här. Jag såg det här mönstret framför mig när jag spann garnet och det blev verkligen lyckat. Garnet är tvåtrådig bambu spunnet på en av mina nyaste sländor, en lätt Boshworth midi. Bambu var en trevlig bekantskap. Lite samma svala känsla som lin, men mycket mjukare.

Så har jag ägnat lite tid åt att spinna också.

Överst till vänster 233 gram och 312 meter Wensleydale/Silke, WPI 13. Det är två trådar Wenseydale och en tråd silke. Det här blev ett riktigt härligt garn, men ganska så kompakt. Jag tror att det är ganska slitstarkt och tänker mig ett par vantar i det här garnet. Tycket att färgerna blandar sig väldigt fint utan att det blir allt för randigt.

Nästa garn är nog det mjukaste jag någonsin spunnit. Det är merino/angora, sländspunnet. 50 gram och 172 meter, 3-trådigt, WPI 18. Det har helt ljuvliga turkosa nyanser som tyvärr inte kommer kram på bilden. Jag älskar det här garnet och tänker mig att göra något att ha runt halsen av det. Något så här mjukt vill man ha nära huden.

Längst ner är det 100 gram och 180 meter alpacka. Det här var ett gammalt påbörjat projekt som stod i skåpet och som jag äntligen tog mig tid att spinna färdigt. Det här var mitt första försök att spinna alpacka och när jag spann kändes det inte som att det blev något bra, men när jag väl härvat upp det så blev det helt ok ändå. Men att spinna alpacka blir nog inte någon favorit. Ingenting går upp mot ull...

Och så sist är det 20 gram och 75 meter silke, resterna från Wensleydale/silke-härvan ovan, som kom med på bilden bara för att fylla ut den lite.

Jag är jätteglad att jag kommit igång att spinna lite igen. Spinnrocken har stått allt för orörd på sistone. Nackdelen med att jag hittat tillbaka på den är att det snurrar allt för många idéer på spinnprojekt i huvudet och det finns så lite tid.

2009

Så här i början på ett nytt år verkar många ge sig till att sammanfatta det förra och sätta mål för det nya. Så ska även jag göra.

2009 var inget stort stickår för min del. Det fanns allt för lite tid att sticka, och lusten har inte heller alltid funnits där. Det blev bara 4 avslutade projekt under förra året. Några fler ligger påbörjade, men de tar vi 2010 istället.

De första tre av årets stickade projekt blev dessutom klara väldigt tidigt förra året. Och det sista, Ishbel beret, stickade jag till min mor nu under mellandagarna.

Min ambition på stickfronten för 2010 blir att ha ett bättre stickår än 2009, och att avsluta fler projekt. Det borde inte bli så svårt...

Jag har inte heller spunnit alls så mycket som jag skulle önskat under 2009. Framförallt under hösten har spinnrock och sländor varit så gott som orörda. Men det har i alla fall blivit mer spunnet än stickat under förra året. Svea spinnargilles spinncirkel har varit en höjdpunkt, även om jag inte hunnit göra alla övningarna.

Spinnmålen för 2010 blir att försöka hinna med alla övningarna i årets spinncirkel. Och förra året började jag med att skriva ett långt inlägg om att jag ville lära mig "long draw". Det blev det inte mycket med det då, så jag gör ett nytt försök på det projektet i år. Och, kanske mer som en dröm än som ett mål, vill jag öva mer på att färga och blanda färger, men jag vet inte riktigt var jag skall hitta den tiden. Jag hoppas i alla fall på ett kreativt 2010.

Jag fryser!

Nu är det höst på riktigt. Kallt, klart, härligt! Men, jag fryser. Det är nämligen så att mina katter älskar att vara på balkongen. Och de älskar att kunna gå ut och in som de vill, vilket jag gärna vill låta dem göra. Det betyder att jag fortfarande har ett fönster öppet, dygnet runt, vilket gör att det blir lite smått kyligt inne hos mig. Framförallt golvet blir iskallt, och således blir även mina fötter iskalla. För att råda bot på det hade jag tänkt sticka mig ett par tofflor.

För en liten tid sedan spann jag ett kabeltvinnat garn som en del i Svea Spinnargilles spinncirkel. Mer om det kan ni läsa här. Tanken när jag spann det har garnet var att jag skulle använda det till Ysoldas Gown-up Booties. Men efter att ha kikat lite på Ravelry så har jag konstaterat att de är väldigt snygga när de står

för sig själva, men på foten verkar de inte sitta särskilt bra. Så nu behöver jag en ny plan.

Jag har kikat runt lite och försökt hitta ett bra mönster men har inte riktigt lyckats. De bästa alternativen jag har hittat är

Toestis Garter/Rib Slippers - rätt ok. Men skrivet för ett tunnare garn än mitt.

Crochet slippers in Eskimo - Ganska snygga tycker jag. Men virka? Jag? Så är eskimo betydligt tjockare än mitt garn, och dessutom äter väl virkning rätt så mycket garn? Jag tvivlar på att mitt räcker.

Är inte riktigt nöjd med något av mina förslag, så nu behöver jag hjälp. Är det någon som sitter på ett bra mönster på ett par tofflor som ni vill tipsa mig om? Jag har 130 gram och 130 meter kabeltvinnat merinogarn, WPI 8-9 som vill värma mina fötter. Och med tanke på allt jobb jag lagt ner på garnet så vill jag inte ha ett par filtade tofflor, utan vill visa upp det som det är. Någon som har något förslag? Annars får jag väl hitta på något eget helt enkelt.

Höst och nya projekt

Hösten är här! Min favoritårstid. Jag älskar verkligen höstens härliga klara luft, vackra färger och lite kyliga temperatur. Så härligt att kunna gå ut utan att bli för varm, och istället få dra på sig en skön ylletröja. Med hösten började ju dock även skolan, vilket jag kanske inte sett fram emot riktigt lika mycket. Efter bara en vecka med föreläsningar känns det redan som om sommarlovet inte har existerat. Men det känns ändå rätt ok, och det är skönt med lite fasta rutiner i livet igen. Föreläsningar betyder även sticktid, då jag har svårt att hålla mig vaken om jag inte har något att sysselsätta händerna med. Den här veckan har det varit en ärm till min Tangled Yoke Cardigan som vuxit lite under föreläsningarna.

Jag började även på en ny stickning häromdagen. Det är Ysolda Teagues Vivian. Det är dock inte någon föreläsningsvänlig stickning. På föreläsningar behöver jag tråkig slätstickning för att jag ska lyckas hålla koncentrationen på föreläsaren och inte stickningen, vilket ju känns som en förutsättning för att det ska vara meningsfullt att vara där. I Vivian händer det allt för mycket. Men det är en otroligt rolig stickning och när jag plockar upp den har jag svårt att lägga den ifrån mig för att det händer så mycket hela tiden. Mönstret är otroligt välskrivet och jag är fascinerad över snyggt Ysolda har lagt in ökningar/minskningar för midjan i flätmönstet. Jag ser fram emot att använda den här koftan i vinter. Bara den nu inte blir för liten. jag tycker alltid jag lyckas göra för stora tröjor, så den här gången gick jag ner lite i storlek. Jag hoppas att den räcker till ändå.

Idag när jag kom hem hittade jag ett litet mjukt paket i brevlådan. Paket innehöll ull. Det är Tina som dragit igång Spinspirations fiberklubb igen, och naturligtvis är jag med den här gången också. Temat den här gången är "Himlen", och första färgen ut är "Åska". Vilken lyckträff! Tack Tina! Precis mina färger med kallt blått och grått. Och det är helt klart en åskgråblålila himmel jag ser när jag tittar på ullen. Klart bästa färgen hittills i månadsklubben, tillsammans med "Röda havet" och "Östersjön". Det här tror jag bestämt ska bli en mössa till mig. En Gretel kanske.

Rysk leksak

Känner mig alldeles euforisk idag och blev motiverad att ägna mina alldeles övergivna blogg en liten tanke igen. Orsaken till euforin har förvisso inget alls med hantverk att göra utan kommer sig av ett alldeles ovanligt härligt cykelpass. 8 underbara mil alldeles ensam på vägarna runt Uppsala, i perfekt träningsväder, där allt bara flöt på och kändes hur lätt som helst. Och en kvart efter att jag kom hem från min 3-timmars cykeltur började det regna. Ibland har man tur med vädret. Men inte var det cykling den här bloggen skulle handla om, även om det idag fick fungera som allmän inspiration för att faktiskt skriva något här.

Min sommar har varit olyckligt befriad från det mesta vad hantverk heter. Jag trodde som vanligt att jag skulle hinna så mycket när jag blev ledig från skolan, och som vanligt hade jag så fel, så fel. Nu skulle ju tiden ägnas både åt att jobba, och att plugga lite vid sidan om. Och därtill tro att jag skulle ha gott om tid till både träning och hantverk. Jag är nog lite naiv...

Men jag har i alla fall inhandlat mig en liten leksak. En ny slända nämligen. En rysk slända närmare bestämt. Jag blev nästan lite förskräckt när jag fick se den. Den ser inte ut som något man kan åstadkomma garn med. Men efter lite övning så blir det faktiskt något garnlikt resultat. Den fantastiskt fula skålen jag använder är ett loppisfynd för hela 5 kronor, och den fungerar faktiskt väldigt bra att spinna i.

En rysk slända är en typ av stöd slända. Alltså inte en slända som hänger fritt i luften, som de jag brukar använda, utan en man snurrar stödd i en lite skål. Att sländan hela tiden är stödd mot marken innebär att det inte blir någon stor påfrestning för det nyspunna garnet och det ska med övning gå att spinna riktigt tunt garn på den här. Traditionellt har de använts till att spinna garn till de klassiska Orenburg-sjalarna. Spindelvävstunna sjalar med massor av spetsmönster som ska kunna dras genom en vigselring. Garnet till dessa spanns av ull från Orenburg-geten, som om jag har förstått saken rätt är i princip samma sak som kashmir, fast geten bor i Orenburg-området istället. Man tvinnade sedan kashmir-tråden med en tr

åd silke och stickade de här fantastiska sjalarna. Sättet att tvinna med en ryska slända är också lite annorlunda mot vad man brukar göra. Man tar nämligen de två trådarna och lindar dem tillsammans på sländan. Sedan tvinnar man dem tillsammans medan man tar av garnet från sländan och nystar ett litet nystan som man har i handen. Jag har redan insett att jag nog behöver en slända till så man slipper nysta av det tunna ömtåliga garnet från den första sländan för att sedan linda tillbaka det tillsammans med silketråden, utan kan linda direkt från en slända till en annan.

Att läsa sig den här tekniken visade sig inte vara helt lätt (vad hade jag väntat mig...). Här får man verkligen öva på "long draw". Efter lite övande med merino och alpacka ville jag prova med riktigt kortfibrig ull. Sländan är ju gjord för att spinna kashmir, och den har ju väldigt korta fibrer. Kashmir har jag än så länge inte i mitt ullager, även om jag nu blivit väldigt sugen på att köpa, så jag rotade fram lite angora. Vit, fluffig, kort kaninull. Det visade sig vara betydligt lättare att spinna angora än merino på den här sländan, och även om det krävs mycket övning innan jag kan spinna en jämn fin tråd, så börjar det i alla fall arta sig. Jag har också märkt att det spela stor roll hur ullen är preparerad. Att spinna direkt från topsbandet tyckte jag inte fingerade alls bra. Ullen är för lillplattad och kompakt och flyter inte ut så smidigt. Bäst har hittills fungerat att karda ullen lite lätt och spinna från "rolags". Jag misstänker dock att mina kardor inte riktigt är täta nog för att karda angora bra, och det märks på resulta

tet. Eller så försöker jag bara skylla på det, när det egentligen är jag som usel på att karda. När allt fungerar bra och ullen är välpreparerad känns det i alla fall som om man har smör i handen och det bara flyter ut en tunn fin tråd alldeles av sig självt. Nästan magiskt. För det mesta så känns det inte riktigt så dock...

Här är i alla fall min första lilla provhärva. 1 tråd angora och 1 tråd silke, ca 32 WPI. Inte så jämnt som jag skulle vilja, och jag behöver verkligen ha mer tvist i angoratråden. Den går av nästan bara man tittar på den. Men jag är ändå väldigt förtjust i min lilla härva, och den är bland det mjukaste jag någonsin känt på! Jag är väldigt sugen på att spinna tillräckligt med sådant här garn för att det åtminstone ska räcka till en liten spetshalsduk. Det känns lite som ett evighetsprojekt för det går minsann inte fort att spinna, men det kan det väl vara värt. Bäst av allt tycker jag nästan är att man kan sitta lätt tillbakalutad i soffan med sländan i knät och spinna. Avslappning :)

Blåmesgarn

Jag har haft en period då inspirationen till några som helst kreativa projekt har varit väldigt låg, därav tystnaden här. Eller, egentligen har jag haft massa inspiration. Det är bara det att jag inte varit lockad av något av alla mina pågående projekt. Och eftersom jag tycker att ajg har så många pågående projekt att jag borde avsluta lite innan jag börjar på något nytt så har jag istället inte gjort något alls. Så kan vi ju inte ha det. Så de senaste dagarna har jag suttit lite vid spinnrocken, och spunnit ett helt nytt projekt. Det är "Blåmes" som kom i Spinspirations månadsklubb för ett tag sedan. Masham-ull var ny för mig och det var en trevlig bekantskap. Långa, långa fibrer som nästan spann sig själva. Jag kedjetvinnade för att behålla färgsektionerna intakta. Och inser åter igen att jag behöver öva på det där med att kedjetvinna. Det blir inte riktigt bra. Hur kan något som är så enkelt på sländan bli så besvärligt på spinnrocken kan man undra. Men garnet blev i alla fall helt ok, och ska nog gå att använda.

 

Jag har ända sen jag fick den här ullen tänkt sockor. Men jag har spunnit ett ganska kompakt garn. Jag fick bara 200 meter tretrådigt garn på 100 gram, trots att garnet är ganska tunt, och jag tvivlar på att det kommer att räcke till ett par strumpor, ens till mina små fötter. Så jag har spunnit lite vit masham också, och jag hoppas att det ska räcka om jag kompletterar med den.

Paketdag

Idag var det mycket trevligt att komma hem och kika i brevlådan. Två paket till mig :) Ett från Spinspiration och ett från Adlibris. 

Den fina blå bambun har jag sneglat på länge. Den är så vackert färgad, och jag har aldrig provat att spinna bambu. Och när de nu dessutom fanns Spindolyn-sländor igen så kunde jag inte låta bli att beställa. Jag har redan hunnit provspinna Spindolyn lite, och det är ju helt klart lite annorlunda mot en hängande slända som jag är van vid. Men med lite övning ska det nog gå det med. Kul är det i alla fall.

I paketet från Adlibris låg den alldeles nyukommna boken "The Intentional Spinner - a holistic approach to making yarn" av Judith MacKenzie McCuin. Jag har bara hunnit bläddra lite i den, men den ser mycket lovande ut. Jag tror det är en bok jag kommer lusläsa från pärm till pärm.

Spinnadnet till uggletröjan går framåt, sakta men säkert. Har nu fyllt två spolar. En till så ska jag tvinna :) Det här nog första gången jag verkligen utnyttjar att Majacrafts spolar är så stora. 190 gram garn har jag fått på på varje spole. Nu skulle det inte vara fel med deras stora tvinningsvinge och spole också... Men jag måste försöka få stopp på mitt shoppinggalna pekfinger.

Uggledrömmar

Jag fortsätter att drömma om min handspunna tröja. En med ugglor på ska det bli. Jag har varit kär i den här tröjan sen jag såg den på Ravelry i höstas, och nu finns mönstret här. 

Jag har kommit ett steg på vägen och stickat en provlapp. Och konstaterat att mitt garn blir i det närmaste perfekt för det här mönstret. Nu tillbaks till spinnrocken för att spinna mer.

Fort och fel

Att göra det man tycker är roligt är ännu roligare tillsammans med andra. I söndags var jag och träffade en hel massa andra spinnande människor på spinnargille i hemslöjdens lokaler i Uppsala. Trevligt värre. Och eftersom jag naturligtvis glömde kameran hemma så får ni ta mitt ord på att det var trevligt, helt utan bilder. Jag ägnade mig åt att spinna "Röda Havet" från Spinspirations månadsklubb, till ett tunt, tunt, tretrådigt garn. Så särskilt långt kom jag inte. Det tar tid att spinna tunt, och med så många att prata med blir det inte så effektivt heller.

När jag kom hem började jag fundera över stickning. Med en vecka full av föreläsningar framför mig, och så gott som färdig med min pågående föreläsningsstickning var jag i stort behov av en ny enkel stickning. Blicken föll på "Ishav", också den från Spinspirations månadsklubb. 

Den sa till mig att den ville bli en dragspelsbasker. Och eftersom det inte var så mycket is i mitt ishav tyckte jag att det kunde passa tillsammans med vitt. Men inte hade jag något vitt garn att använda tillsammans med Ishav i garnlagret. Jag bestämde mig snabbt för att det inte skulle ta så lång tid att spinna lite, så jag tog fram lite vit BFL och satte igång.


Resultatet blev bra. Det var bara det att jag hade alldeles för bråttom för att se till att det blev likadant som Ishav, vilket resulterade i att is-garnet blev betydligt tjockare än havet, och efter lite provstickande insåg jag att de inte alls skulle gå att använda tillsammans. Resultatet av det hela blev att jag lade upp till en Tangled Yoke Cardigan, i Silke Tweed från lagret. Av detta kan man ju i alla fall hoppas att jag lärde mig att saker och ting sällan blir bra när man skyndar, och Ishav får bli något annat, någon annan gång.

π-bilder

Nu är π färdigblockad. Jag låter bilderna tala för sig själva och nöjer mig med att säga att jag är supernöjd!

Mönster: Pi shawl ur "Knitters Almanac" av Elizabeth Zimmermann.

Stickor: 5mm

Garn: Plötu Lopi. 6 plattor gick det åt.

Stor blev den. Den är drygt 2 meter i diameter, precis som jag ville.

Nu återstår bara att krypa upp i soffhörnet och mysa under min jättefilt :)