/* Kod för google analytics*/

06 augusti 2011

Flytt och utlottning

Yllet flyttar! Min nya blogg heter "En liten låda full av ull", och finns på woolbox.se. Uppdatera era bokmärken och följ med mig dit!


För att fira mina nya hemvist börjar jag med en liten utlottning av handspunnet garn. Var med du också.

04 augusti 2011

Spinnargille i det gröna

Sommartid bjuder enligt traditionen på spinnargille hemma hos Åsa i Skuttunge. I år var vädret så fint att vi kunde sitta ute i gröngräset och karda, spinna och äta gott fika hela dagen. En mycket trevlig dag. Tack Åsa!

Värdinnan själv spann isländsk ull på sin spinnrock.

  
Åsa och Tina med sländorna i högsta hugg.

Innan man kan spinna måste man karda. I alla fall om man inte är lika lat som mig och köper färdigpreparerade fibrer.

Maria spann på sin nya, fina spinnrock.

Maria hade just köpt en ny spinnrock, en Schacht Sidekick, som jag fick prova. Den var lite speciell, med hjulet på "fel" håll, och gick att packa ihop till bara ett litet platt paket. Den verkade mycket trevlig, och jag blev alldeles sugen på att skaffa en spinnrock till. Visst behöver man en resespinnrock också?

22 juli 2011

Det ska böjas i tid...

För några år sen, 2006 tror jag att det var, vaknade mitt intresse för att börja spinna på allvar. Det var då jag tvingade pappa att göra mig en slända, och jag gjorde mina första stapplande försök att åstadkomma garn. Jag började med en tråkig, grå ull som jag hittat i en hemslöjdsaffär, och som nog hade lämpat sig bättre för tovning. Jag var i alla fall lycklig när jag åstadkom mitt allra första garn.

Idag när jag satt och bläddrade bland gamla dokument på datorn hittade jag dock bevis på att intresset för garn och spinning har funnits med ett tag även om det inte omsattes i praktik förrän 2006. Jag hittade nämligen det här.


Det är ett skolarbete jag skrev när jag gick i åttonde klass, med en beskrivning av slända, långrock och spinnrock och moderna spinnmaskiner. Det gäller att välja sitt ämne väl :) Och det var riktigt roligt att läsa nu. Vill ni läsa så finns det här. (Döm mig inte för hårt bara. Tänk på att jag skrev det på högstadiet.)

20 juli 2011

Tequila Sunrise

Nu är Tequila Sunrise-ullen färdigspunnen. Älgsländan är ljuvlig att spinna på, men jag vet inte om jag kan påstå att jag är nöjd med resultatet. Det är verkligen inte min färg. Jag har varit med i fiberklubben delvis för att utmana mig själv att använda nya färger. Flera färger har jag upptäckt att jag faktiskt gillat även om jag inte trott det från början, men det här var inte en av dem. Jag tackar dock det här projektet för att jag återfått spinnlusten. Det är ju roligt att spinna :)

Tequila Sunrise
Isländsk ull, 2-trådigt.
105 gram, 174 meter
Spunnet på min "Moosie-slända", 38 gram.

Nu har jag övergått till ett av mina evighesprojekt. Det är an alpacka/silke-blandning som jag spinner till ett spetsgarn på en av mina älskade Boshworth-sländor. Jag har hållit på lääänge, och än är bara en tredjedel av ullen uppspunnen, så det lär ju inte bli klart i en handvändning. Men det blir så fint. Tråden gnistrar som silver av silket. Jag tror att det kommer bli ett riktigt mumsig garn när det blir klart.

16 juli 2011

Spinnerier

Jag fortsätter att spinna, i alla fall lite de flesta dagar. Jag hade ju tänkt att jag skulle spinna UFO:n, men det var ju inte så kul. De projekt jag har på gång är mest evighetsprojekt med tunt garn och inte allt för inspirerande, även om jag tror att det blir bra när det blir färdigt. Så jag har övergivit dem i alla fall tillfälligt. Istället har jag börjar spinna på min älgslända, som bara satt där i skåpet och skrek att den ville bli spunnen på.



Ullen är från Spinspirations fiberklubb. Det är isländsk ull i färgen tequila sunrise. Inte direkt mina färger, men jag blir i alla fall glad. För ovanlighetens skull så har jag inget riktigt mål med spinnandet. Ullen talade om för mig att den vill bli ett iPad-fodral tillsammans med en annan ull i liknande färgställning som jag har i skåpet. Men jag har ingen iPad, så jag vete tusan vad jag skall göra av den istället.

11 juli 2011

Tour de Fleece

Sommaren går fort och tiden bara springer ifrån mig. Det är nu över en vecka sedan Tour de France och därmed Tour de Fleece började. Jag funderade länge innan touren vad jag skulle spinna i år. Förra året spann jag massor, och jag visste att jag inte skulle ha varken tid eller lust att spinna lika mycket i år, men bestämde mig för att i alla fall spinna varje dag och att beta av lite gamla projekt jag har liggande. Det sprack nästan från start. Jag har inte hunnit spinna varje dag. Men jag har i alla fall fått till några timmar vid spinnrocken, vilket är betydligt mer än jag har spunnit på länge.

Jag började med att spinna upp den ull jag kardade på förra sommarens kardgille. Den har legat i en låda i klädkammaren och tagit plats sedan dess, och jag tyckte att det var på tiden att göra garn av den. För ovanlighetens skull har jag spunnit helt utan ett syfte, annat än att spinna upp ullen, men jag skall nog hitta god användning för det här garnet också vad det lider. Normalt sett köper jag topsband och spinner av, men som omväxling så har det faktiskt varit trevligt att göra hela processen, från en hög smutsig ull direkt från fåret och till färdigt garn.

Finull
75 gram 
210 meter

Just nu håller jag på och spinner en härligt röd merino till en mössa. Ett projekt som påbörjades för bra länge sedan och som har legat i träda sedan dess. Jag tror att det kan bli riktigt bra, även om merino inte är en favoritfiber.


Även om jag inte spunnit mycket på senare tid så stickar jag i alla fall en hel del. Efter att ha rensat upp i UFO-högen har jag till min stora förvåning blivit en person som i princip bara stickar på ett projekt i taget. Det är inte så att jag har tappat lusten att påbörja nya saker. Jag ägnar allt för mycket tid åt att planera kommande projekt istället för att sticka på de jag har. Men jag uppskattar verkligen att få saker färdiga. Och det händer mycket oftare när jag inte börjar på nytt hela tiden. Pågående just nu är tröjan Green Gable, stickade i Cascade 220.

23 juni 2011

Den tjuvaktiga skatan

Skator är en av de vackraste fåglar jag vet. På lite avstånd ser de bara svarta och vita ut, men på nära håll och lite solljus glimmar de i alla möjliga nyanser av svart och vitt, blått och grönt. Jag kan sitta och titta på dem hur långe som helst. Så när för en tid sedan såg det här vantmönstret med skator på visste jag att jag bara måste sticka det någon gång. Någon gång är här nu och vantarna är färdiga.



Mönster: Magpie mittens
Garn: Rauma Gammelserie
Stickor: 2,5 mm

Jag är jättenöjd. Ett fantastiskt mönster med väldigt härligt flyt. Väldigt enkelt men väldigt effektfullt. De kommer att värma mina händer skönt i vinter. Och så gjorde jag av med ytterligare lite garn ur gömmorna. Det är inte heller fel.

19 juni 2011

Att göra en färgkarta

Häromdagen satt jag och funderade på att färga upp en härva garn till ett  par vantar. Jag färgar med Zenits reaktivfärger, och till dem finns det en färgplansch som beskriver hur man skall blanda för att åstadkomma olika färger.


Det är dock ganska dåligt tryck och väldigt svårt att se vilken färg som bli resultatet av respektive blandning, på den här planschen. Så jag satt där och var irriterad för att det var svårt att veta hur jag skull blanda för att åstadkomma det jag ville. Tänk vad fantastiskt det vore att ha den där färgplanschen i garn istället!

När den idéen slagit rot tog det inte lång tid innan den omsattes i handling. Naturligtvis hade jag inte lämpligt garn i garnlagret (varför är det alltid så...?), så det blev en snabb tur till Yll & Tyll. Sedan satte jag igång att göra mängder av 1-grams garnhärvor att provfärga på. Tidsoptimisten i mig tänkte att hela projektet skulle ta en eftermiddag eller så, men bara att åstadkomma 120 små garnhärvor tog ungefär den tiden.


Sen var det så dags att börja färga. För att kunna mäta upp rätt mängder färg till så små garnhärvor blandade jag till ganska svaga färglösningar. För att slippa tänka för mycket medan jag höll på så gjorde jag också en excelfil som räknade ut precis hur mycket av respektive färglösning jag skulle ta till varje recept. Den var guld värd. Skulle jag stå och räkna i huvudet till varje färgning hade det blivit mycket fel...

Jag började med att färga i mikron. Det fungerade så bra när jag och Stickeri Stickera Stickeralla färgade broderigarn i våras. Jag lyckades dock inte få färgerna att dra på ordentligt utan det var mycket överskottsfärg kvar i vattnet. Jag fortsatte dock ändå. Lite besviken, för om mina färgprover skulle vara bra behövde de ju absorbera all färg, men envis som jag är tänkte jag att jag i alla fall skulle göra klart när jag nu börjat. Under tiden ägnade jag mycket funderande åt varför det inte riktigt ville sig. Dåligt garn, fett kvar i garnet, för lite ättika?


Tillslut kom jag fram till att bara jag värmde tillräckligt länge så drog all färg på. Men för det krävdes en bra bit över en timme i mikron på högsta effekt. Det var inte riktigt hållbart. Mikron började kännas smått överhettad och lät konstigt, så jag vågade inte fortsätta. Dessutom tog det fruktansvärt lång tid om varje laddning färgbad skulle vara i mikron så länge. Så jag bytte strategi.

Eftersom alla färgningar jag gjort dittills inte hade absorberat tillräckligt mycket färg bestämde jag mig dessutom att börja om från början, och kassera de sisådär 80 härvorna jag hade färdigfärgade. Det blev en ny tur till Yll & Tyll och inhandling av mer garn, och mer lindande av småhärvor. Sen var det bar att börja om med blandandet av färger. Den här gången gjorde jag små plastpaket och lade i saftmajan, och lät dem sedan ånga riktigt länge. Nu fungerade det och vattnet var alldeles klart när jag sköljde ur mina små härvor. Ingen överskottsfärg kvar alls.


När garnerna torkat lindade jag upp snuttar av dem och klistrade upp på papper och fick till en garnversion av min tryckta färgkarta. Så mycket bättre! Men jag är lite fascinerad över att det bland de 123 färgerna på färgkartan kan finnas så få som riktigt passar mig. De allra flesta är lite, lite fel i nyansen. Någon dag ska jag fortsätta mitt experimenterande och med utgångspunkt från de här färgproverna försöka få fram fler nyanser som är precis som jag vill ha dem. Men det få bli när jag har hämtat mig från den här veckans eskapader, för det blev ett riktigt hästjobb det här. Vad jag när jag började trodde skulle ta en eftermiddag har snarare tagit tre dagar och en eftermiddag, med minst 12 timmar vid färgbyttorna varje dag. Jag kan lova att jag är rätt så trött nu. Men nöjd med resultatet.

14 juni 2011

Föreläsningssjalen

Nu är föreläsningssjalen färdig. Långa varv blev det på slutet. Jag är jättenöjd. Enkel och vacker, utan allt för mycket krusiduller. Precis som jag vill ha det. Mycket större än vad jag hade väntat mig blev den också, trots att jag inte hade så mycket garn.


Jag bestämde mig tillslut för att sticka den smalare kanten från Aeolian shawl, och skippade pärlorna. Jag insåg att de inte var tillräckligt många, och att jag ändå aldrig hade blivit färdig om jag skulle sitt och pilla på pärlor på var och varannan maska.


Mönster: Slätstickad sjal med 4 ökningar på de räta varv och 2 ökningar på de aviga. 
Garn: Jaggerspun Zephyr i färgen Blueberry. 45 gram gick det åt.
Stickor: 3,5 mm

Det här var garn ur de egna gömmorna, så sjalen kvalar in i utmaningen 12in2011. Det här var mitt fjärde projekt i den utmaningen. Eftersom vi har kommit till månad sex ligger jag lite efter, men det ska nog ordna sig.

För att råda bot på problemet har jag börjat på ytterligare ett projekt med garnlager-garn. Det blir ett par vantar med skator på. Jag gillar att sticka vantar på sommaren. Riktigt ullgarn som inte är superwash-behandlat är väldigt skönt att sticka i när det är för varmt. Svetten bara försvinner och det blir inte alls så klibbigt. Och det är skönt med små projekt som inte måste ligga iknät och värma. Och så finns det ju faktiskt en chans att bli färdig till vintern om man börjar i tid.

28 maj 2011

En enkel sjal

Det stickas inte så mycket här just nu. Terminen är inne på sin slutspurt så jag har en del annat att syssla med just nu. Men ett och annat varv blir det emellanåt.


Det här har varit min föreläsningsstickning på sistone. Det är en enkel sjal i slätstickning. Lagom enkelt för att kunna koncentrera sig på föreläsaren, men ändå något att sysselsätta händerna med. Tanken är att det skall bli en spetskant på den också. Jag måste bara räkna ut hur långt jag kan sticka innan det är dags att börja på kanten, så att garnet inte tar slut innan sjalen är slut.

Jag funderar också på att sätta lite pärlor i kanten också. Jag har några fina blå som jag tror skulle passa, men jag är inte säker. Det är ett evigt pill att sätta dit pärlor tycker jag. Är resultatet värt det? Vad tror ni?


Jag har faktiskt ett färdigt projekt också, men i väntan på att jag lyckas få med mig min fotograf ut för riktiga bilder så blir det bar en liten tjuvtitt.