En enkel sjal

Det stickas inte så mycket här just nu. Terminen är inne på sin slutspurt så jag har en del annat att syssla med just nu. Men ett och annat varv blir det emellanåt.

Det här har varit min föreläsningsstickning på sistone. Det är en enkel sjal i slätstickning. Lagom enkelt för att kunna koncentrera sig på föreläsaren, men ändå något att sysselsätta händerna med. Tanken är att det skall bli en spetskant på den också. Jag måste bara räkna ut hur långt jag kan sticka innan det är dags att börja på kanten, så att garnet inte tar slut innan sjalen är slut.

Jag funderar också på att sätta lite pärlor i kanten också. Jag har några fina blå som jag tror skulle passa, men jag är inte säker. Det är ett evigt pill att sätta dit pärlor tycker jag. Är resultatet värt det? Vad tror ni?

Jag har faktiskt ett färdigt projekt också, men i väntan på att jag lyckas få med mig min fotograf ut för riktiga bilder så blir det bar en liten tjuvtitt.

Byxor

Mina jeans är färdigsydda, och jag har flyttat in i dem. Jag är verkligen jättenöjd! De är inte perfekta, men klart mycket bättre än det jag hittar i affärerna. Och för att vara ett första försök så ska jag inte klaga alls. Nu tror jag att jag ska gå och köpa lite mer tyg och sy ett par till medan jag kommer ihåg hur jag gjorde.

Rutiga blommor

Idag är en alldeles underbar dag! Solen skiner och jag har unnat mig en alldeles ledig dag innan slutspurten på terminen sätter igång på allvar. Jag har sytt en del. Jeansen är nästan färdiga. Jag ska bara komma på hur jag gör knapphål med min fina symaskin, sen är det inte mycket kvar. Med lite tur så passar de också...

Eftermiddagen har jag ägnat åt att gå omkring i en vacker hage, lyssnat på fågelkvitter, tittat på vackra blommor och bara njuta. Jag hade in sett kungsängslilja innan jag flyttade till Uppsala, och jag är helt fascinerad av dessa vackra, rutiga blommor. Jag fick leta lite innan jag hittade dem, men när jag väl fann dem, då var de många! Jag har krälat omkring på knä en långa stund och försökt få dessa vackra skapelser att fastna på bild, men jag är inte en tillräckligt bra fotograf för att riktigt göra dem rättvisa. Men några bilder blev det trots allt, så håll till godo.

Sömnadsförsök

Jag är inte den som syr särskilt ofta, men nu har jag letat fram min gamla symaskin. Jag vet att jag har klagat på den förut, men jag har egentligen en helt fantastisk symaskin. Det är en gammal Bernina från slutet av 60-talet, som mamma fick när hon var liten, och som jag har fått ärva.

Min klagomål tidigare berodde på att undertråden trasslade så fort man försökte sy lite långsamt, men efter att ha varit på lite service hos pappa så går den som en klocka. Pappa brukar säga att han blir lycklig av att titta inuti den, och jag kan inte annat än hålla med. Titta vilken underbar mekanik! Den kanske inte kan så avancerade saker, men det det kan det gör den bra.

Anledningen att symaskinen har kommit fram är att jag behöver ett par jeans. Det tycks omöjligt att hitta några att köpa, som både passar på min kropp och är snygga. I höstas fann jag dock en basmodell på Lindex som jag verkligen gillade och som satt bra. När dessa nu gick sönder för ett par veckor sedan tänkte jag att det bara var att gå och köpa ett par nya i samma modell. Men trots att de fortfarande hette precis som då var modellen helt annorlunda. Jag fick gå upp fyra storlekar för att överhuvud taget få på mig dem och då satt de inte så snyggt längre. Och efter att ha provat igenom lagret av jeans i så gott som varenda butik i Uppsala har jag nu gett upp och tänker istället försöka sy mig ett par.

Jag har egentligen inte sytt så mycket alls sen slöjden i högstadiet, men nu är det alltså dags att försöka. Jeans kanske inte är det lättaste att börja med, men vill man så går det mesta. För tillfället pågår demontering av de där favoritjeansen, som jag tänkt att använda som mönster. Jag sitter och sprättar och funderar på hur fickor och gylf egentligen är konstruerade. Det är rätt så skoj, men tidskonsumerande :) Förhoppningsvis går det bra, så jag kan visa upp ett par färdiga byxor här om ett tag.

Stickar gör jag också så smått. Bomullskoftan jag påbörjade innan påsk växer så sakteliga. Av någon anledning stickar jag dock fel mest hela tiden, och får repa upp och sticka om titt som tätt. Varför vet jag inte för det är verkligen inget svårt mönster, men det går lite troll i den här koftan nu. Har i alla fall tagit mig förbi ärmhålen nu, och stickar på kroppen. Förhoppningsvis kan den växa lite till på kvällens stickcafé.

Kedjebroderi

I början på veckan fick jag ett mjukt paket i min brevlåda. Lite förvånad blev jag allt. Jag hade ju inte beställt något. När jag öppnade hittade jag kedjebroderiet som Ä i A Gart dragit igång.

Till en början blev broderiet bara liggande. Hur skulle jag, total nybörjare när det gäller yllebroderi, våga sy något på det här. Men så insåg jag att det bara var att börja. Jag tycker fortfarande att det är lite skrämmande att bara sy sådär, på fri hand. men roligt är det. En liten fågel blev mitt bidrag till broderiet. Självkritisk som jag är så är jag ju inte helt nöjd, men jag tycker i alla fall inte att jag förstörde broderiet.

Nu är broderiet nerpackat och ska postas till nästa brodös. Det ska bli så roligt att se det färdiga resultatet sedan.

Handarbetandet har annars gått lite på sparlåga de senaste veckorna. Det är mycket att göra i skolan och tiden räcker inte riktigt till. Men igår påbörjade jag en ny stickning. Och nu har jag brutit mot förrådsstickandet. Jag ville ha en ny vårkofta och tänkte att jag skulle ge bomull en chans. Jag har egentligen aldrig stickat i bomull, men fått för mig att jag inte gillar det. Men ull är lite för varmt för en vårkofta, så nu ska jag göra ett försök med bomullsgarn. Men något bomullsgarn fanns det ju naturligtvis inte i garnlagret, så det fick bli ett besök på Yll och Tyll. Koftan jag har påbörjat är Miette. Jag tror dock att jag ska göra den lite längre än originalet.

Provlappar

Jag städade lite i ett skåp häromdagen och fann en bunt med provlappar liggande i en enda röra. Jag tog fram dem och kände att jag inte alls vet vad jag ska göra med dem. att slänga dem känns bara så fel. Samtidigt som de knappast gör någon nytta liggande i en hög, utan några som helst anteckningar till. Ska det vara någon mening med dem vore det ju i alla fall vara bra att veta vilket garn och vilka stickor som använts. På en del kan jag nog klura fram det, men inte på allt. Frågan är om det är värt att sortera dem och spara dem. Vad gör ni med era provlappar?

Oavsett vad som händer med den där högen, så tror jag att jag ska gå och skapa en provlapp till nu. Jag är precis i sluttampen på en tröja och behöver ett nytt projekt. Jag tror att jag ska provsticka lite i det fina indgofärgade garnet som vi färgade under en härlig, regning förmiddag i somras. Jag tror det ska få bli en kofta av det.

Färdig sjal

Projekt nummer 3 i utmaningen 12 in 2011 är nu klart. Det blev sjalen Damson. Garnet fick jag i julklapp i förra årets julklappsbyte på stickcafét. Det är färgat av allra bästa Färghäxan. Visst är det fint!

Mönster: Damson av Ysolda Teague

Garn: Järbo Gästrike, 2 trådigt.

Stickor: 4,5 mm

Jag gillar verkligen formen på den här sjalen. Den ligger så fint över axlarna. Och så gillar jag enkelheten, med bara rät- och slätstickning. Jag tycker också att det är ett mönster som fungerar bra med flerfärgade garner. Flerfärgade garner behöver ju ett ganska enkelt mönster så att garnet får komma till sin rätt och visa hur vackert det är, utan att ta över det stickade mönstret.

Den här stickningen var egentligen tänkt som en föreläsningsstickning. I tentaperioder är det dock bra med någon tanklös stickning att rensa hjärnan lite med, och den här flöt på så bra att den hann bli färdig innan de nya föreläsningarna började. Så nu behöver jag en ny. Tips mottages gärna. Det ska vara en enkel stickning så jag inte behöver tänka på stickningen, utan kan koncentrera mig helt på att lyssna. Och så får den inte vara för stor. Den måste få plats i en redan överfull skolväska.

En kofta till

Jag ha har stickat färdigt ytterligare en kofta ur UFO-högen. Det är koftan Manu som äntligen är klar. Oceaner av slätstickning på små stickor är ju inte det mest spännande att sticka, men jag är i alla fall nöjd med resultatet. Den är så vacker i all sin enkelhet, med fina detaljer. Skulle jag göra en till så skulle den dock bli kortare, och knäppt hela vägen. Jag tycker inte att jag passar så bra i koftor som bara är knäppta upptill. Det får mina redan breda höfter att se ännu bredare ut. Av precis denna anledning valde jag att utesluta fickorna på koftan. Jag behöver inte dra mer uppmärksamhet till min bredaste punkt.

Mönster: Manu av Kate Davis

Garn: Rowan Felted Tweed

Stickor: 3,25 mm

Det här var det näst sista UFO:t i min hög. Kvar är nu bara de tvåändsstickade vantarna, och de klarar jag inte av att intensivsticka på. Jag har faktiskt inte fastnat riktigt för tvåändsstickningstekniken. Jag får inget riktigt flyt i stickningen och jag blir väldigt trött och får ont i händerna av det. Så ska de här vantarna bli färdiga så får jag nog rikta in min på något system med två varv om dagen eller så. Och fint blir det, så färdiga vill jag ju att de ska bli.

Men nu räknar jag mig som UFO-fri, och därmed är det fritt fram att starta nya projekt. Jag inser dock att jag trivs allra bäst med bara ett par projekt på gång samtidigt. Med så mycket inspiration från olika bloggar och Ravelry har jag ibland svårt att stå emot att börja på massa nya projekt, men jag ska försöka jobba emot det, och bara ta ett i taget. Det är roligt att börja på nytt, men det är ännu roligare när saker faktiskt blir färdiga också. Och jag vill inte bli stressad av mina stickningar. 

Ett par nya projekt har jag dock redan startat. En sjal är redan färdig och ligger just nu i sträckbänken. Den ska ni få se så snart den är fotograferad. En annan sjal är också påbörjad. Av garn ur garnlagret såklart. För mitt nästa projekt är nu att minska garnlagret och sticka av det jag har.

Broderiförberedelser

Mitt nyfärgade broderigarn gör mig fortfarande lycklig. Jag har lindad upp det på bobbiner för att det ska vara lätthanterligt. De ligger nu i en skål (på en hylla utom räckhåll för katterna...) och ser ut om små godisbitar. Jag går förbi och tittar på dem lite då och då, med ett stort leende på läpparna.

Jag har också varit alldeles väldigt duktig och dokumenterat vad vi gjorde. Förhoppningsvis så ska det vara möjligt att upprepa färgerna om jag vill. Och jag är verkligen jättesugen på att färga mer nu.

Och så är jag väldigt sugen på att brodera. Förberedelser pågår. Jag har ritat upp mönstret jag ska sy på en plastficka och stuckit massa må hål med en nål längs linjerna. Sen duttar jag på med textilfärg. Meningen är att mönstrets konturer ska synas som små prickar. jag lyckades inte riktigt så bra som jag skulle önska. Det är lite för mycket färg på en del ställen och lite för lite på en del, men det ska nog ordna sig i alla fall.

Färgexplosion

Häromdagen hade jag och Stickeri stickera stickeralla en härlig eftermiddag i mitt kök, slabbandes med garnfärgning. Som sagt är jag smittad av broderibacillen, och vi ägnade dagen åt att omvandla en kon tunt kamgarn till små härvor broderigarn i glada färger.

Det började med en stor bunt små vita härvor, som lades i blöt i vatten och en rejäl skvätt ättika.

Efter en stunds funderande på hur vi skulle hantera färgpulver i så små mängder som krävdes till våra små färgbad kom vi på att vi kunde blanda lösningar av respektive färg och mäta upp lösningar istället. Det var en bra idé. Det hela blev väldigt mycket lättare att ha och göra med, och det var lättare att vara exakt i blandningarna. Vi gjorde lösningar med 1 % färg.

Färgbaden blandade vi sedan till i glas som sedan kördes i micron till garnet hade absorberat all färg.

Resultatet blev en härligt färgsprakande samling. Allt blev inte som vi hade tänkt oss, men det mesta blev väldigt fint. Jag har svårt att slutat titta på garnerna. Jag blir alldeles lycklig. Och suget att plocka fram något att sy på är stort. Men med en tenta nästa vecka är det nog bäst att vänta med det...