Provlappar

Jag städade lite i ett skåp häromdagen och fann en bunt med provlappar liggande i en enda röra. Jag tog fram dem och kände att jag inte alls vet vad jag ska göra med dem. att slänga dem känns bara så fel. Samtidigt som de knappast gör någon nytta liggande i en hög, utan några som helst anteckningar till. Ska det vara någon mening med dem vore det ju i alla fall vara bra att veta vilket garn och vilka stickor som använts. På en del kan jag nog klura fram det, men inte på allt. Frågan är om det är värt att sortera dem och spara dem. Vad gör ni med era provlappar?

Oavsett vad som händer med den där högen, så tror jag att jag ska gå och skapa en provlapp till nu. Jag är precis i sluttampen på en tröja och behöver ett nytt projekt. Jag tror att jag ska provsticka lite i det fina indgofärgade garnet som vi färgade under en härlig, regning förmiddag i somras. Jag tror det ska få bli en kofta av det.

Färdig sjal

Projekt nummer 3 i utmaningen 12 in 2011 är nu klart. Det blev sjalen Damson. Garnet fick jag i julklapp i förra årets julklappsbyte på stickcafét. Det är färgat av allra bästa Färghäxan. Visst är det fint!

Mönster: Damson av Ysolda Teague

Garn: Järbo Gästrike, 2 trådigt.

Stickor: 4,5 mm

Jag gillar verkligen formen på den här sjalen. Den ligger så fint över axlarna. Och så gillar jag enkelheten, med bara rät- och slätstickning. Jag tycker också att det är ett mönster som fungerar bra med flerfärgade garner. Flerfärgade garner behöver ju ett ganska enkelt mönster så att garnet får komma till sin rätt och visa hur vackert det är, utan att ta över det stickade mönstret.

Den här stickningen var egentligen tänkt som en föreläsningsstickning. I tentaperioder är det dock bra med någon tanklös stickning att rensa hjärnan lite med, och den här flöt på så bra att den hann bli färdig innan de nya föreläsningarna började. Så nu behöver jag en ny. Tips mottages gärna. Det ska vara en enkel stickning så jag inte behöver tänka på stickningen, utan kan koncentrera mig helt på att lyssna. Och så får den inte vara för stor. Den måste få plats i en redan överfull skolväska.

En kofta till

Jag ha har stickat färdigt ytterligare en kofta ur UFO-högen. Det är koftan Manu som äntligen är klar. Oceaner av slätstickning på små stickor är ju inte det mest spännande att sticka, men jag är i alla fall nöjd med resultatet. Den är så vacker i all sin enkelhet, med fina detaljer. Skulle jag göra en till så skulle den dock bli kortare, och knäppt hela vägen. Jag tycker inte att jag passar så bra i koftor som bara är knäppta upptill. Det får mina redan breda höfter att se ännu bredare ut. Av precis denna anledning valde jag att utesluta fickorna på koftan. Jag behöver inte dra mer uppmärksamhet till min bredaste punkt.

Mönster: Manu av Kate Davis

Garn: Rowan Felted Tweed

Stickor: 3,25 mm

Det här var det näst sista UFO:t i min hög. Kvar är nu bara de tvåändsstickade vantarna, och de klarar jag inte av att intensivsticka på. Jag har faktiskt inte fastnat riktigt för tvåändsstickningstekniken. Jag får inget riktigt flyt i stickningen och jag blir väldigt trött och får ont i händerna av det. Så ska de här vantarna bli färdiga så får jag nog rikta in min på något system med två varv om dagen eller så. Och fint blir det, så färdiga vill jag ju att de ska bli.

Men nu räknar jag mig som UFO-fri, och därmed är det fritt fram att starta nya projekt. Jag inser dock att jag trivs allra bäst med bara ett par projekt på gång samtidigt. Med så mycket inspiration från olika bloggar och Ravelry har jag ibland svårt att stå emot att börja på massa nya projekt, men jag ska försöka jobba emot det, och bara ta ett i taget. Det är roligt att börja på nytt, men det är ännu roligare när saker faktiskt blir färdiga också. Och jag vill inte bli stressad av mina stickningar. 

Ett par nya projekt har jag dock redan startat. En sjal är redan färdig och ligger just nu i sträckbänken. Den ska ni få se så snart den är fotograferad. En annan sjal är också påbörjad. Av garn ur garnlagret såklart. För mitt nästa projekt är nu att minska garnlagret och sticka av det jag har.

Broderiförberedelser

Mitt nyfärgade broderigarn gör mig fortfarande lycklig. Jag har lindad upp det på bobbiner för att det ska vara lätthanterligt. De ligger nu i en skål (på en hylla utom räckhåll för katterna...) och ser ut om små godisbitar. Jag går förbi och tittar på dem lite då och då, med ett stort leende på läpparna.

Jag har också varit alldeles väldigt duktig och dokumenterat vad vi gjorde. Förhoppningsvis så ska det vara möjligt att upprepa färgerna om jag vill. Och jag är verkligen jättesugen på att färga mer nu.

Och så är jag väldigt sugen på att brodera. Förberedelser pågår. Jag har ritat upp mönstret jag ska sy på en plastficka och stuckit massa må hål med en nål längs linjerna. Sen duttar jag på med textilfärg. Meningen är att mönstrets konturer ska synas som små prickar. jag lyckades inte riktigt så bra som jag skulle önska. Det är lite för mycket färg på en del ställen och lite för lite på en del, men det ska nog ordna sig i alla fall.

Färgexplosion

Häromdagen hade jag och Stickeri stickera stickeralla en härlig eftermiddag i mitt kök, slabbandes med garnfärgning. Som sagt är jag smittad av broderibacillen, och vi ägnade dagen åt att omvandla en kon tunt kamgarn till små härvor broderigarn i glada färger.

Det började med en stor bunt små vita härvor, som lades i blöt i vatten och en rejäl skvätt ättika.

Efter en stunds funderande på hur vi skulle hantera färgpulver i så små mängder som krävdes till våra små färgbad kom vi på att vi kunde blanda lösningar av respektive färg och mäta upp lösningar istället. Det var en bra idé. Det hela blev väldigt mycket lättare att ha och göra med, och det var lättare att vara exakt i blandningarna. Vi gjorde lösningar med 1 % färg.

Färgbaden blandade vi sedan till i glas som sedan kördes i micron till garnet hade absorberat all färg.

Resultatet blev en härligt färgsprakande samling. Allt blev inte som vi hade tänkt oss, men det mesta blev väldigt fint. Jag har svårt att slutat titta på garnerna. Jag blir alldeles lycklig. Och suget att plocka fram något att sy på är stort. Men med en tenta nästa vecka är det nog bäst att vänta med det...

Broderibacillen är smittsam

Jag tycker jag läser om vackra yllebroderier på var och varannan blogg nuförtiden. Och får se en massa jättefina bilder. Det är så otroligt inspirerande och jag blir så sugen på att plocka fram nål och tråd jag också. Och förra måndagen startade det dessutom ett brodericafé här i Uppsala. Varannan måndag i hemslöjdens lokaler. Jag var där och hade en jättetrevlig stund. Helt perfekt också att det infaller på den måndag jag inte går på stickcafé. Nu kan man roa sig med att handarbeta tillsammans med andra varje vecka. Sticka ena måndagen och brodera den andra. Helt perfekt.

Det jag pysslade med på brodericafét var ett litet nålbrev. Vitt ullgarn på vit vadmal. Det blev riktigt fint, trots min broderiovana. Att montera sen är inte riktigt min grej, men efter en hel del pill så blev det också klart.

River Tweed

Nu är den färdig, min River Tweed-kofta. Jag hade inte behövt vara så orolig för storleken. Efter att ha dragit ordentligt i den när jag blockade så sitter den alldeles som den ska. Och jag är jättenöjd. Den var rolig och snabb att sticka, och jag tycker att modellen passar mig väldigt bra. Jag tror att det här är en kofta jag kommer att använda mycket.

Mönster: River Tweed av Sarah Barbour

Garn: Cascade 220 Heathers, färg Sapphire

Stickor: 5mm